Sukkot, även känd som bohusfesten eller skördefesten, är en av de tre viktigaste pilgrimsfesterna inom judendomen, tillsammans med Pesach (påsken) och Shavuot (veckorna).
Sukkot börjar fem dagar efter Yom Kippur (försoningsdagen) och varar i sju dagar. I Israel och i vissa judiska liberala samhällen firas den i sju dagar, medan den i diasporan (utanför Israel) firas i åtta dagar i traditionella samhällen.
Namnet "Sukkot" kommer från ordet "sukkah", som betyder tillfällig hydda. Under högtiden tillbringar judarna tid i sukkahs, som de bygger i sina trädgårdar eller på terrasser, vilket påminner om israeliternas erfarenheter som bodde i sukkahs under sin 40-åriga vandring i öknen efter deras utvandring från det egyptiska slaveriet.
Traditioner och ritualer
En av de viktigaste ritualerna på Sukkot är "de fyra arternas rit" (arba'at ha-minim), som innebär att man viftar med en bunt bestående av en palmgren (lulav), två pilgrenar (aravot), tre myrtengrenar (hadassim) och en etrog (en citrusfrukt som liknar en citron). Att vifta med dessa arter i sex riktningar symboliserar erkännandet av Guds allestädesnärvaro.
Sukkot är också en tid av glädje och gästfrihet. Familjer och vänner bjuds ofta in till sukkan för måltider och festligheter. I vissa samhällen är det brukligt att bjuda in symboliska gäster, så kallade uchpinim, som är andliga representationer av bibliska figurer som Abraham eller Moses.
Sukkot i en jordbrukskontext
Ursprungligen var Sukkot en festival i samband med skörden, då israeliterna tackade Gud för välsignelsen av grödorna. I detta sammanhang kallas Sukkot ibland också för skördefesten (Chag Ha-Asif).
Slutet på Sukkot
I slutet av Sukkot infaller två andra viktiga helgdagar, Shemini Atceret och Simchat Torah. Shemini Atceret, som betyder "församlingens åttonde dag", är en separat helgdag som avslutar Sukkot. Simchat Torah, som betyder "glädje i Torah", är den dag då den årliga Torah-läsningen avslutas och börjar om på nytt.
Även om Sukkot har både historisk och jordbruksmässig betydelse, är det för många judar främst en tid av glädje, tacksägelse och gemenskap.
